bild. Christian Göran
06.20 ringer min väckarklocka varje morgon. Snabbt slänger jag upp handen på nattduksbordet för att stänga av den, så jag inte hinner vakna allt för mycke. Sen snoozar jag 9 min till. När klockan ringer för andra gången är jag nästan alltid tillräckligt pigg för att stiga upp, klä på mig och sen gå ut i köket.
En kvart senare är jag påväg till mitt hemliga jobb. Nej jag kommer inte berätta för dig vart eller vad de e för slags jobb. Men jag kan garantera att det inte är roligt och att de flesta som jobbar där beter sig i mina ögon som utomjordingar.
Jag är så glad över att detta jobb bara varar i exakt 16 dagar till. Att jag bara behöver stå ut i 137 timmar. Sen kommer jag slippa denna skiten. Jag fårstår mig inte på dem och de förstår sig inte på mig. De tycker nog att jag är lite märklig som inte skrattar åt deras skämt och pratar deras dialekt. Och råkar jag någon gång titta någon i ögonen och le, sådär utan anleding, eller för att få kontakt, slängs deras huvvud snabbt åt ett annat håll. Upp i taket. Ner i golvet. Gud, ögonkontakt, kommunikation, vad är det? Nej vi drar en vits till, så slipper vi prata med varandra.
Och jag visste inte att man kunde brytas ner så snabbt och lätt, inte förrens nu. Jag tycker verkligen synd om de stackars människor, utan drömmar och utan mål som kommer jobba kvar där i resten av deras liv. Men nu ska jag inte bara vara så negativ, det finns faktiskt också trevligt folk där, men det kanske inte kryllar av dem.
Man har mycket tid till att tänka där på jobbet. Fan vad jag tänker, nästan så hjärnan går sönder. Och jag vet precis hur allt ska gå till nu i framtiden. För man känner verkligen att detta ska jag aldrig göra igen.
Jag känner. Nu jävlar ska min dröm bli verklig.
Förresten, jag har hittat en sida som jag blivit helt kär i.
http://www.gottoget.se/