Ja då var man en av dem då, en i gänget.
Jag som sa till mig själv att jag aldrig aldrig skulle skaffa en blogg. Det e ju gammalt, o man kan ju inte komma så här sent o tro att nån kommer tycka man e cool o intressant som bloggar. Men fan, det är bara att vänja sig vid tanken, jag är sist. Och jag sa till mig själv att aldrig bli en i gänget, att aldrig följa strömmen. Men det känns som att det är preics vad som händer just nu. Inte bara för denna blogg, utan för allt runt omkring. Människorna, hålan jag valde att flytta tillbaka till, det tillfälliga jobbet. Men jag vet att detta bara är för en kort period, för om en månad typ, är jag påväg någon annanstans, jag vet att allt bara kan bli bättre nu. Och jag längtar!
Så jag ska försöka att inte tänka på att jag egentligen tycker jag är lite småtöntig som bloggar, och att alla andra också är det för den delen. Att det också är ett sätt att hävda sig själv på, blotta sig, jah helt enkelt göra reklam för ens egna varumärke: livet, så tror jag att det är preics vad jag behöver just nu. Så hej världen, här kommer jag!